onsdag 15 juli 2020

I en kulturdebattartikel i GP lyfter Patrik Lindenfors, styrelseledamot Humanisterna, problemet med att Sverige, som ska vara en sekulär stat, har en officiell flagga med en kristen symbolik.

Patrik Lindenfors skriver bland annat:

Hade jag fått välja hade jag som sekulariserad svensk gärna sett en annan symbol än korset för vårt vackra land. Det finns inkluderingsargument – de flesta i Sverige är inte längre bekännande kristna, många har ingen religion alls och andra har en annan religiös tillhörighet.

Det finns historiska argument: kristendomen är inte det historiska arv som varit mest positivt för landet då den kristnade överheten gav sig på att utrota ursprungsreligionerna. Det finns symboliska argument – borde vi inte ha en enande symbol för landet istället?

Det finns politiska argument – nu när vi är inne i en fas då vi omvärderar historiska symboler kanske det även vore dags att verkligen tänka igenom det svenska symbolspråket?

Läs hela artikeln i GP.

Humanisterna har inte tagit ställning i denna fråga. Den svenska staten ska dock vara sekulär och den svenska flaggan som offentlig symbol måste kunna diskuteras. I det Nordiska humanistmanifestet står det: “Humanismen uppmanar till kritiskt ifrågasättande av alla idéer och åsikter, även våra egna. Vi bör söka efter de bästa argumenten och sträva efter att ändra oss när vi visas ha fel. Yttrandefrihet har avgörande betydelse för att åsikter ska kunna prövas i öppen debatt.”

Detta gäller även svensk kultur. Humanisterna har inte den dogmatiska syn som innebär att vissa kulturella inslag inte får ifrågasättas eller diskuteras. Historien är viktig, men den behöver betraktas med vetenskaplig blick och även de negativa sidorna måste belysas. Annars blir det mytologi. Patriks Lindenfors artikel läses bäst i ljuset av att statyer och flaggor under den senaste månaden ifrågasatts på olika sätt. I detta sammanhang behöver även det svenska kristna arvet belysas kritiskt.