torsdag 12 maj 2016

På Humanisternas kongress den 23-24 april valdes flera nya ledamöter in i styrelsen.

– Jag vill driva på den lokala verksamheten, säger Take Aanstoot, som har ett företag och är medlem i Humanisterna i Östergötland. Det ska vara mindre religionsfilosofisk onani och mer egen verksamhet. När flyktingvågen började komma gjorde Svenska kyrkan en fantastisk insats medan vi inte hade någonting att komma med. Så länge vi inte själva har den kapaciteten ska vi vara lite försiktiga med hur vi kritiserar religionen. I min hemstad i Nederländerna hade vi en lokal där folk kunde droppa in, äta brunch eller sjunga i kör. Jag tror att sådana behov finns här också.

– Sekularismen är väldigt viktig, säger Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot för Vänsterpartiet. Religionsfriheten ska inte innebära att religiösa skolor sprids och att barn hjärntvättas. Många sekulära svenskar accepterar att religionen tar mer och mer plats i det offentliga, med skattefinansiering. Det tycker jag är skrämmande. Det finns jättemånga invandrare som är födda muslimer, judar, kristna eller hinduer, men som faktiskt är sekulära. De vill också ha ett utrymme att hjälpa till med demokratiutvecklingen. Humanisterna behöver synas i nya sammanhang och berätta om de grundläggande rättigheterna. Det handlar om att vara människa fri från förtryck.

– Jag har ett stort intresse för upplysningstiden och ser hur viktig den har varit för utvecklingen i världen, säger Piia Posti, lektor i litteraturvetenskap på Linnéuniversitetet i Växjö. Samtidigt hyser jag viss skepsis eftersom den också lett till problem, inte minst genom att man är så eurocentrisk att man tycker att modernitet och framsteg startade i Europa och sedan har de andra bara fått följa efter. Jag skulle vilja verka för att man ser att humanismen inte enbart är något europeiskt. Det finns liknande sätt att tänka i andra delar av världen, men de har formulerats på andra sätt och det är kanske därför vi inte känner igen det. I litteraturen finns likheter och olikheter som vi kan lära oss av.

– Det var diskussionen om religionen i samhället som engagerade mig när jag gick med i Humanisterna, säger Ulf Gustafsson, som jobbar på ett fastighetsbolag i Botkyrka. I frågor som feminismen i förorterna och hedersproblematiken borde vi kunna göra större avtryck i debatten. Jag tror att vi ska liera oss med organisationer som har de frågorna som specialitet. Sedan måste vi nog också hitta en egen röst där vi kan ha vår unika position och där vi beskriver de här frågorna ur ett ideologiskt perspektiv som andra kanske inte har. Jag tror att det behövs några som kan backa upp de arga med gedigna argument och en stark och fast hållning så att de inte kan avfärdas.

– Jag gick med i Humanisterna efter att ha varit i USA, säger Cecilia Nordén, som är civilingenjör och affärsutvecklare. Jag hälsade på släktingar i Mellanvästern; det var mycket ”God bless you” och när vi hamnade hos en familj med många barn hade de home schooling, och jag insåg att det här var en hel industri. Jag kände hur de begränsade sina barn genom att inte låta dem få kontakt med någon form av vetenskap. Det jag också vurmar väldigt mycket för är att vi inte ska överge förortskvinnorna. Sverige är starkt i sin sekulära hållning om att låta varje människa blomma ut. Vi måste våga ta den debatten om vad som är okej och inte okej.

– Jag har alltid varit antirasist och framför allt feminist, säger Dinky Daruvala, som är docent i nationalekonomi på Karlstads universitet.

Men jag är medelålders så jag har den här synen på det hela: likhet mellan män och kvinnor, likhet oavsett hudfärg. Jag ogillar starkt identitetspolitiken även om jag förstår varför den kan locka. Jag blir förbannad över den rasism där man ger speciella privilegier i debatten till troende och minoriteter. Man har valt ut vissa som ska representera invandrarna. Det är väldigt nedlåtande. Varför representeras inte alla vi som är sekulära? Jag vill få in de kvinnorna i Humanisterna. Vi behöver diskutera att vi vill ta emot människor, men att vi samtidigt vill att de ska integreras. Man ska ha förståelse för vissa problem, men inte acceptans för vissa beteenden.