Humanisterna och klimatförändringarna
onsdag 13 mars 2019
Livsåskådningen sekulär humanism handlar om två saker: världsbild (hur världen är) och etik (hur vi bör uppföra oss mot varandra). Frågan om klimatförändringarna inbegriper båda dessa frågor, så det är en fråga humanisterna inte kan vara neutrala inför.
Humanismens världsbild utgår ifrån ungefär samma premisser som alla andra livsåskådningars världsbild. Att det (1) finns en värld utanför våra medvetanden, (2) vi kan få information om denna värld genom våra sinnen, och (3) den informationen är tillräckligt pålitlig för att vi ska kunna förstå världen. Det humanister inte gör är att ovanpå detta lägga till antaganden om en värld utöver denna, med gudar, änglar, demoner och andra sagoväsen. Vi måste ta eget ansvar för att världen inte går åt skogen .
Med hjälp av mänsklighetens kombinerade förnuft har vi, med start i antikens Grekland, kommit fram till och förfinat den vetenskapliga metoden. I korthet går den ut på (i alla fall för naturvetenskaperna) att formulera teorier om hur verkligheten fungerar; teorier som sedan testas mot verkligheten med hjälp av observationer, experiment och modeller.
Klimatet
Forskare som arbetar enligt den här (natur)vetenskapliga metoden har sedan ganska många år tillbaka varnat för att våra utsläpp av växthusgaser i atmosfären förändrar klimatet. Eftersom det här är en varning med stora konsekvenser arbetar en stor mängd forskare med frågan, i många olika vetenskapliga discipliner. Det handlar om meteorologi, geologi, fysik, biologi och så vidare.
Eftersom forskningsfältet är så stort finns det inte möjlighet för någon enstaka forskare att ha överblick över all denna forskning. Och eftersom klimatförändringarna har potential att helt förändra mänsklighetens livsbetingelser är det viktigt att veta vad forskningen säger. Till skillnad från många andra vetenskapliga frågor är klimatfrågan något världen behöver ha koll på. Det här är inget mänskligheten har råd att få fel.
Av denna anledning satte FN tillsammans med Meteorologiska världsorganisationen år 1988 samman en panel för att komma fram till en sammanfattning av forskningsläget att presentera för världens beslutsfattare: IPCC . Organisationen har sedan dess publicerat en rad rapporter som successivt har blivit allt mer välunderbyggda och säkrare, men också allt mer skrämmande. Rapporterna sammanställs av många forskare från olika ämnen, tillsammans.
Konspirationer & alternativa förklaringar
Det finns dock människor med annan världsbild, som menar att vetenskapen alls inte är klar vad gäller klimatförändringarna och att den bild IPCC ger mest är att betrakta som en konspiration. Forskare som får betalt för att studera klimatförändringarna, menar dessa, är beroende av klimatförändringarna för sin försörjning – så de är därför inte att lita på. Vad konspirationen sägs ha för mål och syfte är olika, men ofta handlar det om att politiker skulle använda klimatförändringarna för att införa en världsregering. De som propagerar för denna syn är konspirationsteoretiker, fullt jämförbara med de som en gång i tiden menade att tobaksrök inte orsakar cancer eller att evolutionsteorin är en sammansvärjning för att underminera kristendomen. Den här sortens konspiratoriska världsbild bör Humanisterna självklart motverka.
Men det finns också en annan form av skepsis som utgår ifrån olika teorier om hur klimatforskarna glömt räkna med solen, Corioliseffekten, kosmisk strålning, vattenånga, att koldioxid används av växter, och så vidare. Detta är en så grav underskattning av den samlade kompetensen av världens klimatforskare att det är svårt att ta in att någon tar det på allvar. Här bör Humanisterna självfallet välja att istället lyssna på de främsta forskarna inom respektive fält när de samfällt presenterar forskningsläget via IPCC-rapporterna.
Etik
Situationen mänskligheten har att förhålla sig till är således följande. Forskare runt om i världen har utifrån det sammanvägda vetenskapliga kunskapsläget identifierat att människan påverkar klimatet genom sina utsläpp av växthusgaser. Eftersom mänskligheten inte visar några som helst tecken på att åtgärda detta problem så står vi som konsekvens av detta inför framtida samhällsförändringar som kan vara civilisationsomstörtande. Detta skulle resultera i många förspillda människoliv och ett stort lidande. Ett bättre alternativ är förstås att mänskligheten tar sig samman och gör något åt utsläppen – det är något att hoppas på och sträva efter.
Som humanister går det i alla fall inte att stillatigande vara passiva åskådare till den potentiella destruktion som vetenskapen varnar för. Klimatförändringarna och deras konsekvenser är därför en fråga där även Humanisterna måste ta ställning. Men att vi måste göra något ger ingen vägledning för vad vi måste göra. Vad som anses som bästa åtgärder kommer att skilja sig åt beroende på politisk uppfattning.
Vi får nöja oss med att vara överens om verklighetsuppfattning och etisk hållning – vara Humanister, helt enkelt.
Patrik Lindenfors, styrelseledamot Humanisternas förbundsstyrelse
