fredag 16 september 2022

David Rönnegard, ordförande Humanisterna, skriver att Sverige borde bli explicit sekulärt genom att befästa i grundlagen att staten inte ska ta parti för någon religion eller livsåskådning.

I en debattartikel i tidningen Dagen skriver David Rönnegard att vi “borde alla, oavsett livsåskådning, omfamna sekularismen. Eftersom sekularismen är en garant för tankefriheten är den även en garant för religionsfriheten.”

För att säkerställa att svenska staten är sekulär borde det skrivas in i grundlagen att staten inte ska ta parti för någon religion eller livsåskådning. Det finns även andra lagar som behöver ändras för att uppfylla detta.

Artikeln avslutas:

Ett sekulärt grundlagsskydd behöver undanröja ett flertal hinder. Dels måste Lag om Svenska kyrkan ändras då den uttryckligen reglerar en religiös organisation annorlunda än de andra. Dels att Successionsordningen i själva grundlagen säger att statschefen (det vill säga kungen eller drottningen) måste vara medlem i Svenska kyrkan. Detta är inte förenligt med en explicit formulering i grundlagen om att staten ska vara livsåskådningsneutral. Att något är svårt är dock inte skäl att avstå om målet är tillräckligt viktigt.

Humanisterna är den organisation som främst förespråkar sekularismen, men även religiösa livsåskådningsorganisationer borde vara lika entusiastiska. Vi har alla ett intresse av att inte diskrimineras. Kan detta vara en gemensam nämnare? Låt oss alla slå vakt om sekularismen och arbeta för ett grundlagsskydd.

Läs hela debattinlägget i tidningen Dagen: Sverige måste skyddas mot påverkan av religiösa partier.

I sin slutreplik (13/10) upprepar Rönnegard budskapt i artikeln med kommentaren:

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Som kristen i Sverige kan det verka lockande att sin egen livsåskådning återfår en särställning. Men vi lever i ett samhälle i förändring. Utan ett skydd mot framtida religiöst politiskt inflytande finns det inget som säger att det är den egna religionen som kommer att utöva makt.

Sekularismen är inte ett försök att kväva kristendomen, eller någon annan religion, utan är en garant för religionsfriheten för alla på lika villkor. Den som vill att den egna livsåskådningen ska positivt särbehandlas måste då även leva med risken för en negativ särbehandling.