Offentligt föredrag.

onsdag 11 april kl 19.  Gjuteriet lokal 215. Verkstadsgatan 1 Karlstad. inträde 50 kr.

Föreläsare: Stig Andersson.  Författare, disputerad nu pensionerad allmänläkare. Stig skriver fn på en skrift om sjukvårdens historia ut primärvårdens perspektiv. Under detta arbete  passerade han även en dl mörkare perioden i sjukvården. Den om rashygien var en av dem.

För att förstå de livliga debatterna och lagstiftningen på sexualpolitikens område under 1900-talet måste man ha en kännedom om en del av 1800-talets tankemönster. Under detta århundrade utmärkte sig Europa som världens ledande och starkaste kontinent. Det gällde politiskt, militärt och vetenskapligt. De flesta européer tänkte sig det historiska skeendet som en långsam utveckling från primitiva kulturer upp till högkulturer. Den europeiska kulturen representerade utvecklingens höjdpunkt. Utifrån detta perspektiv tedde sig andra folkgrupper underlägsna européerna. Rasism av detta slag var utbredd i de europeiska länderna.

Mannen betraktades – av den manliga eliten – som överlägsen kvinnan inte bara fysiskt utan också intellektuellt. Kvinnans område var hemmet och känslornas domäner. Gymnasier och universitet var fram till 1800-talets slut öppna endast för pojkar respektive män. Det fanns dock undantag. Enstaka kvinnor kunde skaffa sig utbildning och inflytande inom vetenskap, författarskap och samhälle. Svenska kvinnor erhöll inte rösträtt förrän 1918.

Erfarenheter från de stora epidemierna och de medicinska framstegen hade gett begreppet ”hygien” en starkt positiv laddning. Hygien fick en mer dramatisk innebörd när mentalsjukdom, social misär, könssjukdomar och sexualitet togs med i begreppet. ”Rashygien” och ”sexualhygien” blev heta ämnen för meningsutbyte.

Vid 1900-talets början fanns en debattarena där diskussioner om kvinnans rättigheter, sexualitet, prostitution, preventivmedel och aborter blandade sig med varandra. Å ena sidan radikaler och reformatorer, å andra sidan konservativa grupper som ville försvara familjens och fosterlandets gamla mönster. Bland de radikala framträdde färgstarka debattörer som Hinke Bergegren, Karolina Widerström, Ada Nilsson, Elise Ottesen-Jensen och makarna Alva och Gunnar Myrdal. Bland de konservativa fanns majoriteten av läkarna, men även bland dem fanns radikala grupper.

I föredraget ingår delar av preventivmedlens, aborternas och steriliseringarnas historia och en del om de sexualpolitiska debatter som de förorsakade.

Efter mångårig kamp avskaffar Riksdagen i slutet av 30-talet preventivmedelslagen och beslutar att aborter på vissa indikationer blir lagliga. Men rasbiologin och dess idé om rashygien lever kvar, även bland reformatorerna. Många tänker sig att ”en ny människa” kan skapas genom en kombination av rashygien och sociala reformer.

Steriliseringslagen från 1934 ger Medicinalstyrelsen och läkare möjligheter att genom sterilisering förhindra att olämpliga personer skaffar barn.

Abortlagen luckras upp i flera steg. Den nuvarande abortlagen från 1974 kan betecknas som en avslutning på den sekellånga debatt, som föredraget handlar om.

Avslutningsvis pekar jag på att arv från rasbiologin finns kvar i dagens samhälle.

Säffle i januari 2018
Stig Andersson