tisdag 19 augusti 2014

Regeringens utredning om religiös aktivitet i Sverige, likväl som det statliga stödet till trossamfunden, begränsas till de etablerade religiösa organisationerna och behandlar inte icke-religiösa livåskådningars verksamhet. Därför blir de statliga initiativen konserverande, och verkar inte för större pluralism i det svenska livsåskådningslandskapet.

Regeringen har, genom samfundsminister Stefan Attefall, initierat en utredning om religiösa aktivitet i Sverige. I torsdags i förra veckan genomförde utredarna, professor Anders Bäckström och teol. dr. Ulrika Svalfors, en förhandspresentation av rapporten, vilken skall vara klar i september. Rapporten skall belysa trossamfundens betydelse som välfärdsaktörer vid sidan om staten.

I den presentation som publicerats på regeringens hemsida, står det att forskarna identifierat 66 konfessionella grundskolor. Vidare kan man läsa att religiösa samfund har över 500 anställda som arbetar med andlig vård inom hälso- och sjukvård, kriminalvården, vid skolor och högskolor, samt inom försvarsmakten och polisen. 70% av dessa tillhör Svenska kyrkan.

Enligt Attefall är syftet med rapporten att synliggöra det religiösa livet. Med tanke på att regeringen under mandatperioden ökat de statliga bidragen till trossamfunden, finns det säkert behov av att visa att skattemedlen ger återbäring i form av samhällsvinster.

Men bidragen till trossamfunden stödjer endast organisationer som verkar inom de stora världsreligionerna. Nya religiösa rörelser och icke-religiösa livsåskådningsorganisationer får inte samma hjälp med att bygga upp verksamhet. Enligt rapporten är det endast en fjärdedel av Sveriges befolkning som har en “mycket stark”, “stark” eller “aktiv” relation till befintliga trossamfund. En stor del av Sveriges befolkning identifierar sig alltså inte med de organisationer som rapporten skall belysa och statens stöttar.

I till exempel Norge, Nederländerna och staden Berlin delar staten även ut bidrag till icke-religiös livsåskådningsorganisationer. I dessa länder har därför systerorganisationer till Humanisterna kunnat utveckla samhällstjänster, vilka nyttjas av medborgare med en sekulärhumanistisk livssyn. Dessa är en betydande del av Sveriges befolkning, även om de inte är organiserade.

– Det är olyckligt att regeringen endast satsar på de traditionella trossamfunden, där de flesta redan är väletablerade och har en god ekonomi. Bidragen till trossamfunden blir därför konserverande och inbjuder inte till en förnyelse och en ökad pluralism i det svenska livsåskådningslandskapet, säger Ulf Gustafsson, styrelseledamot i Humanisterna Stockholm.