måndag 8 mars 2021

25% mot 75%. Så ser siffrorna ut vad det gäller medlemsandelen kvinnor jämfört med män i förbundet Humanisterna. I ett förbund som propagerar för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, en sekulär stat och frihet från religiösa dogmer är detta inga snygga siffror så här den 8:e mars, Internationella Kvinnodagen.

Våra medlemmar är inte religiösa och en av de största religionernas värsta ingredienser är att de på olika sätt förtrycker kvinnor såväl i sina religiösa skrifter som i den religiösa praktiken. Religion är huvudsakligen skapt av män för män och de ålderstigna regler de innehåller innefattar en syn på kvinnan där hennes sexualitet, reproduktivitet och personliga frihet begränsas eller berövas. Kvinnor har absolut mest att vinna på att vända religionen ryggen och bekämpa dess följdverkningar i dagens moderna samhälle, såväl nationellt som internationellt. Varför ser då Humanisternas medlemssiffror ut som de gör? Varför är inte fler exmuslimska kvinnor (och män) medlemmar hos oss? Varför går inte unga medvetna kvinnor med i Humanisterna? Vad stoppar våra kvinnliga vänner och bekanta som delar vår icketro och uppfattning om religion att bli medlemmar i vårt förbund?

Här går säkert åsikterna isär och olika individer har olika bevekelsegrund för sina personliga beslut, men några olika förklaringar till situationen finns. Några av våra manliga medlemmar tror att kvinnor i lägre grad tror på vetenskapliga förklaringsmodeller och i högre grad på alternativa teorier och andliga väsen. En del av problemet i förbundet kan kanske tillskrivas dessa mäns syn på kvinnor som mindre vetande och medvetna. I rapporten ”Sveriges religiösa landskap” utförd av Myndigheten för stöd till trossamfund rapporteras att 76% av kvinnorna i Sverige och 68% av männen anser sig religiösa. Myndigheten betonar att ”Den fördjupade analysen visar dock att det framför allt är de kristna grupperna som bidrar till detta (=könsskillnaden, vår anmärkning). Därför bör kanske resultatet förstås så att fler kvinnor än män är kristna, snarare än att detta gäller alla grupper” (s. 60.) I Sverige anser alltså ungefär lika stor andel kvinnor som män sig religiösa. Vi har alltså ungefär lika många män som kvinnor som potentiella medlemmar. Vad hindrar då i högre grad kvinnor från att söka sig till Humanisterna?

Ett svar som även många av oss aktiva kvinnliga medlemmar känner är att diskussionsklimatet i förbundet inte hör till de trevligaste. Snarare än att nyfiket försöka förstå hur andra resonerar och kanske även ifrågasätta sina egna tankar finns här många män Som Har Rätt™, det vill säga som inte ser diskussion som ett sätt att lyssna på andra och se olika sidor på saker utan som argumenterar för att vinna debatter.

Här finns män som håller långa monologer vars främsta syfte är att förklara för andra hur det ligger till. Här finns ett högtravande akademiskt språk som utestänger medmänniskor och för att vara ett gudlöst sällskap är det många stora filosofiska män (Dawkins, Hitchens, Harris) som hålls märkligt högt i ett skimmer av gudomlighet.

Här finns också ett gäng medelålders vita män som är högljudda speciellt på internet. De är emot religion på ett oerhört intolerant sätt och skiljer inte på religion och person. De ser politiska agendor i förbundets försök att föra en rimlig debatt där vi inte demoniserar andra människor. Och de motsätter sig vår önskan att föra en dialog och att visa på andra sätt att vara och leva, och på så sätt möjliggöra för människor att lämna sin tro.

Till viss del kan bristen på kvinnor också förklaras av att kvinnor delvis kan vara intresserade av andra aktiviteter än män. Vi har i högre grad kvinnliga officianter som engagerar sig i vår ceremoniverksamhet, vi har fler kvinnor som anmäler sig som konfirmationsledare och balansen mellan flickor och pojkar är snarare till flickornas fördel i deltagaranmälningarna till våra konfirmationsläger. Det FINNS alltså kvinnliga humanister och vi behöver hjälpas åt för att välkomna dem i vårt förbund. Såväl de som vill diskutera, de som vill skriva, de som vill informera, handleda, officiera och hjälpa oss att utveckla vårt förbund och vårt sekulära samhälle. Och det finns ljusglimtar!

Inför 8:e mars tog vår förbundssekreterare fram vår senaste medlemsstatistik och om vi bara tittar på de som tillkommit som nya medlemmar senaste halvåret sker en viss förändring i medlemmarnas sammansättning. Av nya medlemmar är 40% kvinnor. Av alla medlemmar är 25% kvinnor. Av nya medlemmar är 34% under 45 år. Av alla medlemmar är 21% under 45 år. Långsamt blir medianmedlemmen yngre och kvinnligare. Det finns hopp om framtiden!

Idag är det 8:e mars och Internationella kvinnodagen. Idag hyllar vi alla de kvinnor som kämpar inom våra verksamheter. De som sitter i styrelser och kommer på våra aktiviteter, de som är aktiva eller passiva medlemmar. Ni, och många fler som ni behövs! Vi hyllar också de män i förbundet som får oss att känna oss välkomna och trygga, som lyssnar och är goda humanister.

Tillsammans kan vi få vårt förbund att växa!

Janna Aanstoot, Anna Bergström, Annelie Berntsson Berg, Emilia Ericson, Piia Posti, Tanja Tabrizian och Tara Twana – samtliga ledamöter i förbundsstyrelsen