Fira det nya barnet!

Det nya livet, eller det adopterade barnet, ska uppmärksammas och välkomnas, och släkt och vänner samlas. I de flesta kulturer sker detta genom någon speciell ritual.

Dopet – den kristna ritualen – har hittills varit den vanligaste formen för att ta emot ett barn i Sverige. Ett fullgott alternativ är den högtid som kallas barnvälkomnande. Andra beteckningar är välkomst- och namngivningsfest.

Så här kan det gå till: Eriks namngivning

Filmen är 7.43 min.

Den yttre ramen

Ofta är ett viktigt inslag i välkomstceremonin att ge offentlighet åt det namn föräldrarna valt att ge barnet. Ceremonin har ur juridisk synpunkt inte någon betydelse, eftersom namngivningen regleras av namnlagen. Men eftersom namnet är en viktig del av en persons identitet, är det naturligt att bekantgörandet av barnets namn blir en del av barnvälkomnandet.

Det finns inga formella krav för hur ett barnvälkomnande ska ordnas, och friheten är mycket stor. Ett barnvälkomnande kan ordnas under mycket enkla former eller mer utvecklade.

Ansvar och delaktighet

Det naturliga är att föräldrarna ansvarar för planeringen av barnvälkomnandet men det är bra att finna någon som kan hålla ett mer genomarbetat tal, svara för diktläsning och som generellt kan koncentrera sig på helheten. En sådan samordnare kan kallas officiant eller förrättare och kan väljas inom familjen, vänkretsen eller någon annan lämplig person. Humanisterna utbildar officianter, vilka kan hjälpa till med både utformningen och genomförandet av ceremonin. Även vissa kommuner har utsett officianter. Dessa finner man genom att ringa kommunens växel.

Släkt och vänner inbjuds att närvara vid ceremonin och därmed också delta i de sånger som sjungs gemensamt. Det är viktigt att fler än föräldrar och officiant deltar aktivt. Intrycket och minnet av en ceremoni är i mycket beroende av samspelet mellan aktörerna. Om det finns syskon kan de ges en roll. Liksom vid dop är det vanligt att utse faddrar bland släktingar och vänner.

Tal och musik

Boken Ceremonier i livet tillhandahåller ett rikt urval sånger och dikter som kan användas. Om någon av de deltagande familjemedlemmarna och vännerna kan hantera ett instrument kan det ge ett värdefullt bidrag till ceremonin för att komplettera de sånger som framförs gemensamt eller solo. Ska det förekomma tal och i så fall av vilka? Föräldrar och faddrar vill ofta säga några ord. Kanske farföräldrar och morföräldrar också vill komma till tals. Huvudrollen har vanligtvis den inbjudna officianten.

Plats

Vad beträffar platsen för en välkomstfest är nog det vanligaste i vårt land att det äger rum i hemmet. Men det kan självklart äga rum på andra platser. I vissa kommuner finns vigselrum, som också kan användas för denna ceremoni. Andra väljer en vacker plats i naturen.

Symbolhandlingar

Ett grundläggande inslag i varje religiös livscykelceremoni är symbolhandlingar. För den icke-religiösa ceremonin finns inga motsvarande givna inslag. Man är inte bunden av några former. Vid en del namngivningsfester används vatten såsom vid dop utan att det har någon religiös innebörd. Några väljer att sätta en blomsterkrans på barnets huvud. Dopdräkter är vanliga vid kyrkliga dop, men kan lika väl användas i en icke-religiös ceremoni.

Måltid

Det är vanligt att till barnvälkomnandet knyta någon form av måltid. Här finns anledning att knyta an till gamla svenska sedvanor. Barnsöl, barsel, dopöl, har man i Norden kallat gästabud i samband med barns födelse eller dop. När man ordnar en välkomstfest i hemmet är det lätt att knyta an en måltid. Vid ceremonier utomhus är picknicken den naturliga måltidsformen.

Mer information

Tag gärna kontakt med Humanisterna för mer information.