tisdag 11 februari 2025

I DN Kultur (8/2) funderar Tara Moshizi på varför hennes bekanta döper sina barn i kyrkan trots att de aldrig har nämnt ett ord om andlighet eller tro. ”Det är ju tradition” svarar en av de nyblivna föräldrarna. Och det kanske är den generella förklaringen på varför föräldrar ”fejkar kristendom” just vid ett barndop.

Att ha ceremonier vid viktiga händelser i livet tycks vara ett allmänmänskligt behov. När människor föds, blir vuxna, har valt en livspartner eller avlidit vill vi samlas för någon typ av ceremoni. Detta oavsett tidsepok eller plats på vår planet. Traditionellt har religioner och dess företrädare nära nog ha haft monopol på dessa ceremonier.

Men givetvis är det inget som säger att en ceremoni vid en viktig händelse i livet måste ha ett religiöst innehåll. Kanske beror traditionen att döpa barn i kyrkan på att alternativen inte är så spridda och kända?

Förbundet Humanisterna har länge hållit barnvälkomnanden, konfirmationer, vigslar och begravningar baserat på en sekulärt humanistisk livsåskådning, utan religiösa inslag. Ceremonier som kan handla om livet, döden, kärlek, förhoppningar, medmänskliga relationer, och allt annat som hör till att vara människa. Musik och poesi ingår ofta, men format och innehåll bestäms från gång till gång.

Det borde alltså inte vara nödvändigt för någon förälder att fejka kristendom, judendom, islam eller någon annan religiös tro. Det är naturligtvis inte heller nödvändigt att ett nyfött barn ska välkomnas in i en gudsgemenskap. Det går ju utmärkt för barnet att låta döpa sig senare i livet om hen landar i en religiös livsåskådning. Förbundet Humanisterna tycker inte att man ska fejka någonting alls.

När man ser alla kyrkor ute i landet är det lätt att tro att kristendomen fortfarande är samhällsbärande. Men de flesta människor idag är icketroende och söker annan social gemenskap. Därför är det relevant att berätta att Humanisterna och andra organisationer erbjuder vackra och meningsfulla ceremonier där ni kan vara er själva. På riktigt.