lördag 16 mars 2019

I många länder är det farligt att inte bekänna sig till en viss religion. Ateism är därför ett relativt vanligt asylskäl, inte minst för asylsökande från Afghanistan. Annelie Drewsen, frilansjournalist, har pratat med en asylsökande, en jurist och en expert på Afghanistan för att reda ut varför ateism kan vara ett asylskäl – och vad det är som bedöms.

– Jag är som en fågel som har levt hela livet i en bur, men nu är fri, säger Emran Mohammedi.
Han kom till Sverige 2014. Då var han 17 år och muslim. Nu är han 21 år och kallar sig själv radikal ateist. Bilden av fågelburen förklarar religionens kontroll över hans liv under uppväxten i staden Qom i Iran. Det var först när han kom till Europa som han förstod att det fanns andra sätt att leva. Han började ifrågasätta sin tidigare tro och slutade så småningom att känna sig som muslim. Han lärde sig ordet ateist och insåg att han själv var det. Han trodde ju inte längre på gud, koranen eller paradiset.
– Friheten är viktigast för mig nu. Ingen kan säga vad jag ska tro på.

Efter fyra år i Sverige befinner sig Emran Mohammedi fortfarande i asylprocessen. Hans ateism har kommit att bli det som ska avgöra hans framtid. Uppehållstillstånd i Sverige eller en utvisning till Afghanistan, det land han ursprungligen kommer ifrån?

Anledningarna till att ateism kan vara ett asylskäl är religionsfriheten och flyktingkonventionen. I vissa länder är det helt enkelt farligt att inte tro på gud. Enligt 2018 års Freedom of Thought Report från Humanists International är det straffbart att lämna den föreskrivna religionen i 22 av världens länder. I 12 av länderna är det dödsstraff på att vara ateist.

– Religionsfriheten omfattar även icke-teistiska livsåskådningar. Att bli utvisad till ett land där religionsfriheten kränks innebär en kränkning enligt Europakonventionen, som Sverige har förbundit sig att följa. I praktiken är det dock bedömningen av flyktingskap som är relevant, förklarar Daniel Carnestedt som är biträdande jurist på Asylbyrån.

En grund för att betraktas som flykting är förföljelse på grund av religion, och där ingår även ateism. Enligt Daniel Carnestedt är ateism ett relativt vanligt asylskäl.
– De flesta som åberopar ateism är från Afghanistan, men jag har arbetat med ärenden med sökande från Iran, Pakistan och Bangladesh, säger Daniel Carnestedt.

Han pekar på två delar i bedömningarna som är avgörande för om en person beviljas uppehållstillstånd: genuinitet och tillräcklighet. Alltså: är personens ateism trovärdig och är det i så fall tillräckligt för att betraktas som flykting?

När det gäller tillräcklighetsbedömningen för Afghanistan menar Daniel Carnestedt att praxis spretar hos Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Vissa handläggare, processförare och domaren anser att ateismen är skäl för att bevilja flyktingstatus. Andra menar att det går att leva som ateist i Afghanistan utan att riskera skyddsgrundande behandling.
– De hävdar med hänvisning till norsk landinformation att det är relativt högt i tak i vissa befolkningsgrupper och att man kan bosätta sig i medelklassen i Kabul. Det är enligt mig en väldigt selektiv läsning av rapporten och dessutom en läsning som går tvärs emot i princip all annan landinformation, säger Daniel Carnestedt.

Afghanistankännaren Anders Fänge har under sina 20 år i landet stött på en och annan afghan som erkänner att hen saknar tro, men då i mycket privata sammanhang.
– Religionen har rent allmänt en stor roll i traditionalistiska länder som Afghanistan. Det är i det närmaste omöjligt för en afghansk medborgare, med undantag för de små minoriteter av sikher och hinduer som finns i landet, att inte erkänna sig till islam, säger han.

Att vara öppen ateist är enligt Anders Fänge mycket svårt i Afghanistan.
– Man riskerar att bli utfrusen ur sin familj och förlora sitt sociala nätverk. Dessutom kan man bli stämd inför domstol som avfälling från islam, säger han och förklarar att den sekulära afghanska lagen inte säger något om att lämna islam. Då träder istället den islamska lagen in, enligt vilken avfällingar ska bestraffas med dödsstraff.

De personer som trots allt bor i Afghanistan utan att vara troende muslimer döljer det därför för omgivningen.
– De ber knappast de stipulerade fem dagliga bönerna men deltar emellanåt i fredagsbönen. Poängen är helt enkelt att om du upprätthåller en chimär av att vara muslim, så går det bra, säger Anders Fänge.

Kan Migrationsverket och domstolarna därmed säga till en asylsökande att hen ska dölja sin ateism och återvända?
– Nej, det är tydligt i praxis och UNHCR:s riktlinjer att man inte kan förvänta sig att någon ska dölja sin religiösa åskådning för att undvika förföljelse. Tvärtom så ingår det i religionsfriheten att man ska få utöva sin religion öppet, säger Daniel Carnestedt.

Han driver just nu ett fall där Migrationsdomstolen i Stockholm har gett avslag på muntlig förhandling för en ung man från Afghanistan som åberopar ateism. Därmed kan domstolen inte bedöma hans trovärdighet och har endast skriftlig bevisning att gå på.
– Om de ger avslag som kommer det att vara enbart på tillräcklighet, och då kommer jag att begära prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen, säger Daniel Carnestedt.

Även när det gäller bedömningarna av trovärdighet skulle han gärna se en förbättring.
– Det är en svår bedömning att göra och som ombud är det svårt att förutsäga hur Migrationsverket eller domstolens bedömning kommer att falla ut. Det gäller både ateister och kristna konvertiter. Jag skulle inte säga att jag är nöjd med hur det fungerar idag.

Enligt Anders Fänge har det dock ingen betydelse varför en person lämnat islam.
– Jag har i flera fall påpekat att det faktiskt inte spelar någon roll om omvändelsen skett med ärliga eller opportunistiska skäl. Det som är viktigt är huruvida omvändelsen är känd i Afghanistan, till exempel genom sociala media. Om så, innebär en utvisning till Afghanistan en risk för den asylsökande.

För Emran Mohammedi är det just trovärdigheten som hamnat i fokus. Han beviljades en ny prövning rörande ateismen, men fick därefter avslag av Migrationsverket som menar att han inte har gjort sannolikt att han har lämnat islam av genuin övertygelse. Nu förbereder han sig på muntlig förhandling i domstolen.
– Jag hoppas att det ska gå bra. Ateismen är en viktig del av min identitet nu och jag ska försöka förklara mina tankar och känslor så tydligt jag kan. Det är jobbigt att inte bli trodd, man känner sig maktlös.

Emran har svårt att tänka sig ett liv i Afghanistan. Att bli utvisad dit skulle vara som om fågeln – efter att ha levt i frihet – måste återvända till sin bur.
– Den skulle dö, säger Emran Mohammedi.

Text: Annelie Drewsen, frilansjournalist

Denna artikel publicerades ursprungligen i tidningen Artikel 14 som ges ut av Flyktinggruppernas riksråd (FARR). Återpubliceras med tillstånd.

Fotnot:
– Enligt Freedom of Thought Report har följande länder dödsstraff för ateism: Afghanistan, Iran, Malaysia, Maldiverna, Mauretanien, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, Somalia, Sudan, Förenade Arabemiraten och Jemen. Läs hela rapporten fot.humanists.international.
– Den norska rapporten som Daniel Carnestedt nämner heter Respons Afghanistan: Ateister och är från 2014.
– Emran Mohammedi skriver om sin ateistiska övertygelse på bloggen apostat.se.