För den som väljer en icke-religiös eller sekulär begravning är friheten mycket stor eftersom det saknas etablerade traditioner. En begravning kan utformas precis så enkel eller högtidlig som man önskar. Den kan innehålla musik, sång, dikter, klockringning, personliga minnesord och en tyst minut som avsked, och utformas olika beroende på omständigheterna kring dödsfallet. Största möjliga respekt bör visas den avlidnes vilja. En del önskar en ceremoni som endast består av musik och stillhet för egna tankar och samvaro med de närmaste.

Den yttre ramen

Från 1 januari 2000 är Svenska kyrkan ansvarig för att tillhandahålla lokaler och gravplatser även för dem som inte tillhör något trossamfund. I Stockholm och Tranås har kommunen ansvaret. Verksamheten finansieras genom en obligatorisk begravningsavgift som samlas in tillsammans med skatten.
I varje kommun finns det särskilda begravningsombud som ska se till att berättigade krav på rättvisa mellan olika livsåskådningar upprätthålls. Begravningslagen reglerar gravsättning och kremering. Kistan eller urnan placeras i jordgrav. Askan kan också spridas i en minneslund och undantagsvis i naturen eller i havet. Stoft eller aska får endast gravsättas på godkända begravningsplatser, undantag måste godkännas av Länsstyrelsen.

Att tänka över innan

Den som vill ordna begravning måste tänka igenom en rad frågor. Det grundläggande är att först av allt utröna den avlidnes önskemål som de uttrycktes i livet eller i efterlämnad skriftlig form. För många kan planering och genomförande av en begravning vara en viktig del av sorgearbetet. Det ger utrymme för värdefulla samtal, tankar och reflektioner. Ju större de närståendes ansvarstagande blir desto mer personlig och givande blir ceremonin.

Ansvar och delaktighet

Om inte den avlidne framfört önskemål om officiant för ceremonin, får de efterlevande finna en sådan inom familj eller vänkrets. Föreningar kan erbjuda hjälp med anknytning till den avlidnes intresseområden. Kommuner och begravningsbyråer har också förslag på officianter. Ofta är en representant för en begravningsbyrå sammanhållande för hela ceremonin, men ansvaret kan läggas på en eller två ur familjen. Det är värdefullt att flera involveras i planering och genomförande. Här finns många möjliga uppgifter för de närstående som t.ex. att läsa dikter, svara för sång- och musikinslag, bära kistan, dekorera kistan, hjälpa till i kapellet eller transportera kistan. Ta gärna hjälp av en officiant utbildad av Humanisterna.

Tal och musik

För en officiant gäller det att skaffa sig en bild av den avlidnes livssyn, personlighet, familjesituation, yrkesidentitet och fritidsintressen. Det bör kompletteras med viktiga händelser i hans/hennes liv. Ett begravningstal lyssnar de närvarande till med ovanligt stor uppmärksamhet. Inte minst därför är det nödvändigt att det är sakligt korrekt. Det är viktigt att det är fritt från tomma ord och fraser. Musik i alla former tillhör de viktigaste inslagen i varje form av begravningsceremoni. Förslag på lämpliga sånger och musik finns i boken Ceremonier i livet.

Plats

På många håll i landet finns ett kapell eller ett krematorium, lämpat för konfessionsfria begravningar. Om det finns kors eller andra religiösa symboler i lokalen kan man kräva att de ställs undan. Man kan också välja andra samlingslokaler, graven, en trädgård eller någon annan plats, där ceremonin kan ske under värdiga former. Det är viktigt att för begravningar finna platser som liksom kyrkorna har hög konstnärlig standard, knyter an till traditioner och ger en ram för musikaliska inslag. Kyrkor får normalt inte användas för konfessionsfria ceremonier utom i de enstaka undantagsfall då ansvarig präst gett särskilt tillstånd.

Symbolhandlingar

Ett grundläggande inslag i varje livscykelceremoni är olika symbolhandlingar. För den icke-kyrkliga begravningen finns inga allmänt brukade symbolhandlingar. Blommor spelar en stor roll vid avskedsceremonier, dels som kistdekoration men också som en sista hälsning, eller i samband med ett tal. Kistdekorationer behöver inte vara dyrbara blomsteruppsatser utan kan arrangeras av de anhöriga. Det är vanligt att de närvarande defilerar kring kistan och lägger ner en blomma eller på annat sätt markerar ett farväl.

Måltid

Det är vanligt med någon form av begravningsmåltid. Det knyter an till gamla sedvänjor i vårt land, exempelvis “gravölet” som ofta var ett större evenemang. Namnet kom av att ölet utgjorde en viktig del av måltiden. Även om den vanligaste formen i dag är kaffe, ger en full måltid större utrymme för den sociala samvaro, som många upplever som särskilt angelägen i samband med ett dödsfall.

Mer information

Tag gärna kontakt med Humanisterna för mer information.