fredag 16 mars 2018

I debatten om religiösa friskolor på SvD Debatt kommer Sveriges kristna råd med en högst osaklig slutreplik på Humanisternas tidigare debattsvar.

Att själv hitta på sina meningsmotståndares argument och sedan avfärda dessa egna fantasikonstruktioner är inget vi trodde företrädarna för Sveriges största kristna sammanslutningar skulle göra sig skyldiga till. Vi har tidigare mött denna taktik från enstaka biskopar, präster, imamer och andra religiösa företrädare, men från samfundens ledare? Det förvånade till och med oss.

Vi skrev i vår artikel att religiösa skolor är segregerande med avseende på livsåskådning. Artikelförfattarna svarar att religiösa skolor inte är segregerande med avseende på bakgrund. I dagens samhälle, där religiös identitet för många är en av de viktigaste identifikationsfaktorerna, är dock just segregering utifrån religion extra olycklig. Vi opponerar oss mot detta: att barn till kristna föräldrar sätts i kristna skolor och barn till muslimska föräldrar sätts i muslimska skolor. Det är inget som främjar dialog och förståelse.

Vi skrev i vår artikel att barn har egen religionsfrihet; en egen frihet att skaffa sig, utöva, välja, byta och välja bort religiösa och sekulära livsåskådningar och andra övertygelser. Artikelförfattarna svarar att ”barn som är väl förtrogna och trygga i en religiös tradition är öppnare och tolerantare än barn som hålls i en sekulär karantän.” Förslaget att inte längre tillåta religiösa friskolor innebär dock själva motsatsen till ”sekulär karantän”. I en pluralistisk skola möter barnen fler traditioner än bara föräldrarnas. Den egna traditionen kan föräldrar som så önskar ge barnen skolning i utanför skoltid, på samma sätt som föräldrar som har barn i andra skolor gör.

Vi skrev i vår artikel att den pluralistiska inriktningen speciellt behövs för barn som växer upp i slutna religiösa rörelser eller med auktoritära och kontrollerande föräldrar. Detta sammanfattar artikelförfattarna så här: ”Religiös aktör är lika med skadlig indoktrinering och pådyvlande.” För det första är det inte en sann sammanfattning av vår ståndpunkt. För det andra är en pluralistisk skola inte en skola som är fri från religiösa aktörer, utan tvärtom en skola som informerar om fler religiösa traditioner än bara föräldrarnas.

Jackelén, Arborelius, Atas, Svensson och Wiborn – ledarna för Sveriges största kristna sammanslutningar! – sammanfattar till slut artikeln så här: ”En värld fri från ideologi vore en steril värld.” Som om vi inte skulle skriva under på detta! En pluralistisk skola – en skola för olika – syftar just till att ge barn möjlighet att möta många ideologier och livsåskådningar, inte bara en.

I sin iver att skydda de religiösa skolornas privilegium verkar Sveriges kristna ledare helt ha tappat bort ärligheten och barnens religionsfrihet.

Patrik Lindenfors
Ulf Gustafsson