söndag 16 juni 2019

Myndigheten för stöd till trossamfund arrangerade under Järvaveckan 2019 ett seminarium med rubriken Slippa religion – en mänsklig rättighet? Medverkande i samtalet var Ulf Gustafsson, förbundssekreterare Humanisterna, Haider Ibrahim, ordförande i Islamiska shiasamfunden i Sverige och Elena Namli, professor i etik vid Teologiska fakulteten, Uppsala universitet.

Tidningen Dagen har skrivit ett nyhetsreportage från seminariet och Ulf Gustafssons inledande anförande publiceras nedan.

---

Rätten att slippa religion är en mycket viktig rättighet

Det är en nödvändig del av religionsfriheten – rätten att välja, byta och välja bort en religion eller annan övertygelse.

För många, de allra flesta, är denna rättighet tillfredsställande i Sverige i dag, men det finns en del problem i vårt samhälle. Jag ska återkomma till dessa, men först något om vad som är speciellt med religion, vilket har betydelse för diskussionen om religionsfrihet och då framför allt friheten från religion.

Till skillnad från andra kulturfenomen, till exempel idrott och musik, tenderar religion att vara mer kollektivt och därmed påtvinga andra människor en absolut och moraliskt styrande världsbild och livshållning. Det går inte heller att avgöra religionernas ”sanningar” empiriskt. De är svåra att försvara rationellt. Religion innehåller ofta totalitära tendenser.

Dessa särdrag innebär att religioner kan påverka individer och samhället som helhet kraftfullt. De fyra brister med avseende på frihet från religion som nämns nedan beror delvis på dessa särdrag.

• Det händer inte sällan att människor som lämnar den religion de lever i även måste bryta med sin familj och sin sociala gemenskap, och religiösa samfund accepterar inte alltid att ett par där makarna har olika religion gifter sig.

• Föräldrar ger inte alltid sina barn möjlighet att själva välja vilka religiösa praktiker barnen deltar i. Hot att hamna i helvetet om inte barnen följer “den rätta läran”, kan även förekomma.

• Staten begränsar religionsfriheten genom att gynna vissa religiösa övertygelser och därmed missgynna andra. Detta görs exempelvis genom statligt stöd till många religiösa samfund, men inte till några samfund som inte tror på Gud. Det statliga stödet premierar friheten till religion.

• Även religiösa friskolor i det obligatoriska och skattefinansierade skolsystemet begränsar religionsfriheten för barn, då detta försvårar för barnen att välja bort sina föräldrars religiösa övertygelse. Även här gynnar staten friheten till religion.

Det staten istället borde göra för att respektera religions- och övertygelsefriheten fullt ut, inklusive friheten från religion, är att anamma sekularism i sin helhet.

Sekularism innebär att staten och religiösa institutioner skiljs åt, att alla individers religion- och övertygelsefriheten respekteras (så länge utövandet inte begränsar andras frihet), samt att ingen diskrimineras på grund av sin religion eller övertygelse. Sekularism är det bästa sättet att uppnå omfattande religionsfrihet för alla individer.

Ulf Gustafsson, förbundssekreterare Humanisterna