lördag 16 december 2017

Enligt UNHCR är en flykting är en person “som flytt sitt land med anledning av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk uppfattning, som befinner sig utanför det land, vari han är medborgare och som på grund av tidigare nämnd fruktan inte kan eller vill återvända till det landet.” Oftast tänker vi på en flykting som en person som har flytt krig, men som definitionen visar kan en person vara en flykting från ett land där det är fred om de känner sig hotade där.

Khadeeja Jamal kom till Sverige i oktober 2014 från Egypten. Hon nekades först asyl, men efter en lång kamp lyckades hon få tillåtelse att stanna och studerar i dag i Lund. Khadeeja är ex-muslim. Detta betyder att hon växte upp i en muslimsk familj, men har valt att lämna religionen.

-Jag växte upp i en normal egyptisk familj, berättar hon. Jag höll tyst om att jag inte trodde på Gud och för det mesta var allt lugnt. Medan jag bodde hemma berättade jag bara om min ateism online för människor jag litade på. Efter att ha studerat flyttade jag hemifrån och hade friheten att i hemlighet ta av mig hijaben. Min familj vet fortfarande inte att jag inte är muslim, och jag vet inte vad de skulle göra om de fick reda på det.

Många som bor i ett sekulärt land med yttrandefrihet som Sverige kan ha lite svårt att förstå det hot som Khadeeja levde under. Hon berättar om vänner som hamnade i trubbel på grund av att de uttryckte sig om det de trodde på.

-Det var under den arabiska våren som jag började ge uttryck för det jag trodde på. Ateister, icke troende och sekulära medborgare gick ihop för att försöka få in religionsfriheten i konstitutionen. På Facebook skrev jag mycket, och fick dödshot dagligen. Jag försökte oftast ignorera hoten och det var inte förrän saker började hända på riktigt som jag förstod att jag var tvungen att lämna landet. Min vän och jag fick våra telefoner stulna och vi blev angripna utanför mitt hem. Mina vänner började bli fängslade.

Khadeeja förklarar hur svårt det är att få humanitär hjälp i Egypten om man hamnar i fängelse. Anledningen till att ex-muslimer befinner sig i sådan fara i landet är att många där anser att de som lämnar religionen bör straffas med döden. Enligt en undersökning från Pew research center har 86 procent av den muslimska befolkningen i Egypten den uppfattningen.

-Om jag hade gått till polisen och berättat att jag blir hotad på grund av mina åsikter om religion hade de troligen fängslat mig i stället. Det var alltid svårt att känna sig säker som en ensam kvinna. Egypten är ett väldigt patriarkaliskt samhälle.

En gång när Khadeeja gick till polisen med ett problem fick hon inte någon hjälp eftersom hon inte hade en man med sig. Hon behandlades som ett barn och behandlades inte seriöst på grund av att hon var kvinna.

-Det finns en våldtäktskultur i Egypten. Kvinnor som inte är muslimer är mer förtryckta eftersom många anser att moral endast kan komma från religionen. Jag har blivit stoppad av män som sagt att jag måste ha sex med dem eftersom jag är ateist.

Khadeeja berättar hur hon från tidig ålder har ifrågasatt religionen.

-Jag har alltid känt att det är något fel med islam. Ju äldre jag blev desto mer särbehandlades jag. Män ansågs alltid vara smartare och bättre på grund av sitt kön. När jag blev äldre började jag läsa Koranen och såg att mycket i den var ovetenskapligt. Om det finns en Gud tror jag att han är ond eftersom han tillåter så mycket lidande i världen.

Khadeeja säger att hon egentligen inte identifierar sig som ateist eftersom det är detsamma som att identifiera sig som någon som inte tror på spöken eller älvor. Att inte tro är för henne en självklarhet.

-Många i Egypten tror att du är kristen om du säger att du inte är muslim. Tanken att någon inte alls tror på Gud existerar inte. När du säger att du är ateist tror många att det betyder att du är satanist. I Sverige finns det mer jämlikhet och jag blir inte hotad på grund av vem jag är. Jag kan ta på mig vad jag vill och ha ett eget privatliv utan att ha en man som representerar mig.

Inas Hamdan, skribent för tidningen Gatans Röster och medlem i Humanisterna.