söndag 2 juni 2013

Låt oss börja med att slå fast tre saker:

1)      Det finns många olika sätt att hälsa. I olika kulturer och olika sociala sammanhang hälsar man på olika sätt. Detta är inget fel.

2)      Alla människor har rätt att vägra hälsa på vem de vill. Vi kan aldrig tvinga någon att hälsa på ett bestämt sätt eller på en bestämd person. Det betyder emellertid inte att vi har rätt att begära att våra val och handlingar alltid ska vara fria från konsekvenser.

3)      Det är alltid fel att diskriminera och särbehandla människor utifrån religion, kön, hudfärg eller någon annan grund.

Med detta som utgångspunkt är det tämligen självklart att Annika Wadsö agerat rimligt och korrekt och att Trollhättans kommun agerat felaktigt när den gav henne en varning och betalade skadestånd till mannen som inte ville ta henne i hand.

Wadsö har agerat konsekvent och inte diskriminerat någon. Snarare handlade hon efter en strikt likabehandlingsprincip. Den som diskriminerade var mannen som vägrade ta henne i hand för att hon är kvinna.

Det förhållningssätt som Trollhättans kommun uppvisar är djupt inkonsekvent. Om någon med religiösa, ideologiska eller politiska motiveringar skulle vägra att skaka hand med mörkhyade, judiska eller homosexuella personer skulle det knappast ha accepterats.

Och hur hade kommunen ställt sig om rollerna hade varit ombytta: om Annika Wadsö hade sagt: ”Jag vägrar skaka hand med dig för att du är muslim.”?

Det är en självklarhet att religiöst motiverade handlingar inte ska ha en särställning i förhållande till handlingar som motiveras av andra former av övertygelser. Likvärdighetsprincipen kräver att alla övertygelser behandlas lika.

Låt oss betrakta en likvärdig situation som den i Trollhättan:

En kristen man vill av religiösa skäl inte acceptera homosexuella. Låt oss anta att han inte heller vill skaka hand med sådana. Han skulle knappast få praktikplatsen om han vägrade skaka hand med en homosexuell arbetsledare. Han skulle knappast vara berättigad till skadestånd och han skulle med stor sannolikhet behandlas i mycket kritiska ordalag i media.

Varför hanteras dessa två situationer så olika? Här kan man ana en paternalistisk, närmast rasistisk underton i detta inkonsekventa förhållningssätt som vi måste komma till rätta med om vi vill ha ett öppet och tolerant samhälle där alla visas respekt på samma villkor.