tisdag 26 juni 2018

Religions- och övertygelsefrihet är något sekulära humanister verkligen borde förstå, bry sig om och värna. Även om det finns skäl att diskutera denna frihets gränser finns det samtidigt starka skäl för humanister att försvara den – det vill säga rätten att söka, välja, ha, byta och välja bort livsåskådningar. Ur ett globalt perspektiv är det inte sällan humanister, sekulära och ateister som drabbas först och hårdast när denna rättighet brister.

Religions- och övertygelsefriheten inkluderar tankefrihet i alla former; teistiska, icke-teistiska och ateistiska övertygelser. Den består av en absolut rätt för individen att välja vad den ska tänka och tro, utan övertalning och indoktrinering. Här ingår även övertygelser som andra finner tveksamma eller kränkande, samt att privat omfattas eller inte omfattas av en religion.

Vidare innebär denna rättighet också rätten att offentligt uttrycka och praktisera djupt hållna övertygelser, ensam och ihop med andra. Detta inkluderar till exempel ritualer, ceremonier, symboler och kläder. Denna andra del av friheten kan dock begränsas genom lagar för att skydda allmän ordning och andra individers fri- och rättigheter. Det är gränsdragningen för dessa begränsningar som kräver eftertänksamhet då dessa måste vara proportionerliga och inte diskriminerande, likabehandlingsprincipen måste råda.

Fullständig religions- och övertygelsefrihet inkluderar slutligen också inte bara rätten att dela ens övertygelser med andra utan även att uppmuntra andra att anta dem – med tillägget att andra har samma rätt att vägra delta i ”missionerande”.

Det finns många olika sätt som religions- och övertygelsefriheten inskränks globalt, och människor både förföljs och diskrimineras på grund av sin övertygelse. När man blickar ut över världen är det lätt att se att icke-religiösa är de som drabbas hårdast. I Indonesien godkänner staten till exempel endast sex traditionella religioner. När Alexander Aan 2012 i en facebookgrupp skrev att Gud inte finns attackerades han av en våldsam mobb och fängslades sedan för blasfemi.

I internationella humanistunionens Freedom of Thought Report från 2017 dokumenteras allvarlig diskriminering av icke-religiösa i 84 länder. Värst är det i de tolv länder där apostasi, det vill säga att lämna den av staten föreskrivna religionen, är straffbart med döden.

I Sverige skyddas icke-religiösas rättigheter idag på ett bra sätt. Så har de dock inte varit historiskt. Vår religionsfrihet kom sist i den bemärkelse att det redan 1873 blev möjligt att lämna Svenska kyrkan om man samtidigt gick in i ett annat av staten godkänt trossamfund, emedan det dröjde till 1951 innan ateister och sekulärhumanister fick åtnjuta samma övertygelsefrihet. Fortfarande finns det i Sverige religiösa privilegier, såsom att det statliga stödet endast ges till religiösa samfund och endast religiösa organisationer ges rätt att utse vigselförrättare.

Det finns dock allvarliga brister i religions- och övertygelsefriheten i Sverige. Ett exempel är att ex-muslimer hotas eller trakasseras av sin familj, släkt eller det omgivande samhället. Detta är uppenbara brott mot individens rätt att byta eller inte ha någon religion, något som det sekulära majoritetssamhället i för liten utsträckning bryr sig om.

Men som sagt – internationellt är förtrycket grövre och mycket mer omfattande. Det drabbar också i stor utsträckning olika religiösa minoriteter. Mot bakgrund av vår universella syn på mänskliga rättigheter är det därför viktigt att vi står upp för religiösa minoriteters rättigheter. Som sekulärhumanister är det självklart att vi står upp för alla människors friheter – inte bara våran egen.

Slutligen är det enormt angeläget att vi inte bara lägger fokus på det som händer i till exempel Saudiarabien, Iran och Bangladesh. Även i Europa pågår diskriminering och trakasserier mot såväl religiösa minoriteter som icke-religiösa personer. Politiker i EU behöver fokusera på att stärka rättigheterna i eget hus för att vara trovärdiga när de kritiserar övergrepp i till exempel Mellanöstern.

Kampanjen “Believe it or not! It’s my right”, som startats av europeiska humanistorganisationen ihop med en rad religiösa organisationer, är ett viktigt initiativ för att uppmärksamma värdet av religions- och övertygelsefrihet, samt för att påverka politiker så att de försvarar denna värdefulla rättighet.

När religiösa försvarar religionsfriheten fullt ut, det vill säga även försvarar rätten att lämna en religion och inte ha religiösa övertygelser, då är det väsentligt att vi kämpar för detta tillsammans. Var en religionsfrihetsförsvarare #FoRBdefender!

Ulf Gustafsson, förbundssekreterare Humanisterna